gisselstadsmalin

Jag och Hillevi är ju inte så kännsliga för kyla eller mörker. Vi passa på att ta en lång tur i skogen med Bästis och Frosty nu ikväll. Jag gillar ju varken mörker, snö eller kyla så det e ju bara att gilla läget när man är hästägare. Konstigt nog så är jag aldrig mörkrädd ute på Stutelid det känns fullt naturligt att traska runt i skogaren utan ficklampa eller liknanade. Här hemma skulle jag ju dö om jag skulle behöva ta en sväng ner bakom ladan.... Ja jag e lite fånig fast undrar ibland vad jag e så rädd för.

Fick ny behandling igår nån massage med elektriska stötar som gjorde så j-vla ont på mina ömma punkter i ryggen. Jag fick massor av ny energi och hon hade massor med lugn som smitta på mig. Prata med Rogge igår och på nått sätt så skiljs inte våra vägar utan våra band blir bara konstigt nog starkare. Jag kan komma på mig själv väldigt ofta med att sitta å fundera på vad han gör och hur han mår när jag sitter och kör. Då ringer det ofta och vips så hör man en bräkig underbar skånska... Nja underbar va väl att ta i men just han gör mig varm å glad i hjärtat. Hon som ger mig behandling säger att vi har nått speciellt och vad som än händer kan vi vända oss till varandra. Det är en konstig känsla att ha en människa som man blir så glad av jag är ju inte den där typen som gillar att vara bunden men ska jag nån gång skaffa mig sällskap vill jag nog ha en lika knasig och unik filur som min bästa vän Rogge. 

Nä nu ska jag ta tag i livet en stund och fixa lite med tvätten och den där disken som inte diskar sig själv =)